63

Helgen har passerat utan dig. Någonstans hoppades jag nog på att få borra in min näsa i din halsgrop och känna doften av din hud någon av nätterna. Det är en så märklig känsla att sakna något man aldrig haft. Jag kan inte ens få mig själv att tänka på dig innan jag ska sova längre, skammen är för stor. Du verkar ha mått dåligt, bara varit hemma. Inte orkat prata. Det har ju inte med mig att göra. Ingenting du känner har med mig att göra. Därför är jag fel person att försöka trösta. Du skrev att du skulle ringa idag, jag går och väntar och tittar på mobilen. Jag hatar dig för det. Om du ringer kommer du vara tyst och sorgsen. Jag kommer att känna mig hjälplös och i vägen. Samtalet kommer att lämna ont inuti efter vi lagt på. Ändå går jag och väntar.