54

De här tankarna roade jag mig med hela veckan. Tankarna på vår resa. De gjorde inget att du inte hörde av dig. Dagarna flöt fram i ett behagligt tempo med dig lite diffust i bakgrunden. Du fanns i mina tankar men nu visste jag att det var där du var bäst så det var där jag tillät mig att ha dig. Även om det var myrsteg så var det ändå steg i rätt riktning. Jag insåg att tålamod var det jag skulle komma längst på när det gällde dig. Tålamod och att inte låta saker komma åt mig. Varje gång jag kände besvikelse eller blev ledsen eller inte förstod. Så försökte jag tänka att du inte tänkte som jag. Att du menade säkert det jag ville att du skulle mena, men det kom inte riktigt ut på rätt sätt. Och tänk. Det funkade.