söndag 28 mars 2010

73

Jag minns inte ens hur många gånger jag föreslagit att vi ska hitta på olika saker tillsammans. Jag har hela tiden velat samla på upplevelser som vi delat så att alla minnen blir som en blädderbok om vår tid med varandra. Jag vill kunna sitta och tänka på dig och plocka fram små minnen som jag sparat varsamt inuti och bara känna dem närsomhelst. Nu är det ju inte så det blev. Vi har inte gjort särskilt mycket tillsammans. Nej är ditt favoritord. Förutom att du är trött. Det ligger också högt på listan. Vi har ju egentligen inte ens nån tid tillsammans. Det enda man skulle kunna räkna som vår tid är kanske alla minuter som jag låtit dig göra ont inuti. Nu vet jag inte om jag är glad att det blev så? Det kanske är meningen att alla skratt är sparade till någon som tar emot dem och har kvar dem för att själv plocka fram dem någon gång då de behövs. Ja så måste det vara. De var aldrig till för dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar