tisdag 16 mars 2010

24

Du smsade mig när jag satt på bussen. Du kunde tänka dig att fördriva lite tid om jag ville prata. Självklart ville jag det. Jag ville ju inget hellre. Vi pratade en och en halvtimme. Jag satt på trappan ner till busstoaletten. Det var kallt och blött, men det gjorde ingenting. För jag fick prata med dig. Jag skulle vara bortrest länge. Jag saknade dig så det gjorde ont. Jag fick hela tiden lägga band på mig för att inte skicka sms och berätta hur mycket jag tänkte på dig. Men jag kände att vi inte verkade vara på samma ställe. Du verkade inte alls vilja berätta att du tänkte på mig. Du kanske inte ens gjorde det? Jag vågade inte fråga. Jag visste inte om jag ville ha något svar. Än så länge tänkte jag på vårt liv innan jag skulle somna och det gjorde mig varm. Jag ville gärna ha kvar det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar