56

Jag var på fest med min vän. Jag skrattade och dansade och var glad. Fast det nådde inte riktigt ändå fram. Helst hade jag velat vara med dig. Kanske ätit middag tillsammans. Tagit nån öl. Pratat om vikiga saker i flera timmar. Saker som gör att det känns rätt i magen. Att efteråt så är allt lite tydligare och klarare. Jag visste att du var med en vän. Jag smsade såklart och frågade hur du hade det. Hur skulle jag få mig själv att sluta med det? Sluta höra av mig. Jag tänkte alltid att nu skulle jag vänta, låta tiden gå och ha tålamod. Jag brukade klara någon timme. Tragiskt.
Du ringde sa att du var på väg hem, frågade om jag ville följa med. Jag och min vän hade åkt vidare. Jag ville inget hellre än att åka hem till dig. Min vän blev arg. Just då spelade det ingen roll, hon hade åkt ifrån mig många gånger. I taxin ringde du igen och sa att det blivit ändrade planer. Att du och din vän skulle ta en öl, du ville att jag skulle komma dit. Du ville att jag skulle träffa honom. Jag kände mig obekväm i mina kläder men hann inte åka hem och byta om. Jag var så glad att du ville att vi skulle ses. Både du och jag, men också att jag skulle få träffa din vän, jag visste att han var viktig för dig. Jag beställde en öl, ställde mig hos er. Jag var nervös, det märktes nog ganska mycket. Du tittade på mig, Jag såg att du såg att jag inte var så säker och avslappnad som vanligt. Jag ville så gärna att din vän skulle gilla mig. Du gav mig en komplimang. Du sa att jag var vacker och charmig. Jag kunde inte låta bli att le. Så var det alltid när du sa snälla saker till mig. Jag släppte in dem och lät dem lysa upp allt. Jag sparade allt och vårdade dem för att hela tiden kunna ta fram dem när jag behövde. Allt som var du för mig hade jag pusslat ihop från de snälla ord du gett. Det var inte så många men tillsammans blev det bra.