torsdag 18 mars 2010

48

Nu ansåg jag mig vara botad från dig. Jag tänkte inte på dig varje dag längre. Jag hörde inte av mig. Du hörde inte av dig. Jag började se fram emot roliga saker med mina vänner på ett sätt som bara den som är helt fri gör. Jag bubblade inombords efter mitt första glas vin på fredagen istället för att kämpa med att inte höra av mig till dig. Det var så skönt, det var så lätt. Jag log mot främlingar i baren, på bussen. Jag slutade lyssna på dina låtar. Jag hade t o m en annan som jag tänkte lite på innan jag skulle somna. Men för att jag saknade det. Inte just dig, men att tänka på dig. Tänka på oss. Jag tänkte nästan samma saker nu, fast du var inte med. Det var en annan. Det gick inte lika bra, men det var ganska roligt. Lätt och säkert och ingen smärta alls med i bilden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar