onsdag 24 mars 2010

69

Jag ringde dig på väg hem i bilen. 17 minuter om jag kör i rätt hastighet. Du sa inte mycket. Jag pratade desto mer. Berättade om min dag, mina vänner, minnen från längesen och från alldeles nyss. Du sa att jag lät annorlunda. Min dialekt hördes. Jag sa att jag umgåtts i sällskap med dialekt. Men mest i sällskap med kärlek. Jag pratade verkligen jättemycket. Ord bara flöt i en strid ström. Det enda jag hörde i mitt huvud var jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar