52

Jag frågade om du hade en t-shirt jag kunde låna. Alla dina var för små för att vara stora på mig. Jag behöll mitt svarta linne som var långt som en klänning. Det var inte alls så jag hade velat se ut första gången jag fick sova med dig. Vi gick och la oss på en gång. Du la dig bakom mig och tryckte dig nära. Din arm var under min nacke, med min hand i din framför mig på sängen. Din andra arm var runt min midja, hade tagit min andra hand och låg mellan mina bröst. Du höll mig hårt och jag smälte. Vi passade perfekt. Allt låg på plats och jag kände dina andetag i nacken. Du andades inte med näsan utan bara med munnen. Dina andetag var tunga och djupa. Utan att jag kunde rå för det blev jag upphetsad. Det lät på din andning som om du också var det, även om jag visste att det inte var så. Jag sa det till dig. Du sa att jag aldrig nöjde mig. Även om du sa det som ett skämt så blev det jättestort för mig. Det var ju så det var. Jag nöjde mig inte. Jag ville hela tiden ha mer av dig. Om jag fick lite började jag tänka på hur det skulle vara att få lite till. Jag sov nästan ingenting den natten. När du vände dig om tog du min hand för att jag skulle följa med. När jag andades i din nacke kände jag din doft. Din hud var mjuk under mina läppar. Det blev varmt där jag andades. Du höll min hand hårt mot ditt bröst och jag ville gråta för att det var så underbart. Det här var allt som behövdes. Jag ville aldrig att natten skulle ta slut. Jag var glad att jag inte sov så mycket. Jag sparade varje ögonblick av din kropp nära min. För att kunna ta fram känslan när jag kände att du var för långt borta igen. För jag visste att det skulle bli så att jag skulle hamna där. På det stället där du inte var och där jag ensam fyllde alla mina dagar med dig. Men just då spelade det ingen roll, det var värt varje sekund av saknad.