66

Idag ringde du igen. Du ville bara prata, sa att du mådde inte så bra just nu. Hade inte gjort det på ganska länge. Du blev hela tiden påmind om att man ska vara två och att du inte kan. Du frågade om jag tyckte det var jobbigt att prata om det här med dig. Jag sa nej. Såklart jag inte tyckte det. Du är min vän och jag bryr mig om dig. Och då ska man kunna prata om det mesta, att det var ju så här du ville ha oss. Du sa att det var sant, men att bara för att du visste att något inte fungerar betyder det ju inte att du inte vill ha det. Återigen förstår jag ingenting. Även om jag vill att du ska fortsätta prata, berätta mer om det du inte kan, men gärna vill ha, så låter jag det vara. Vi pratade om att vi skulle åka bil snart igen, att vi skulle laga mat tillsammans nu i påsk, att vi skulle höras mer i veckan. Du sa att det här är vad du behöver när du mår dåligt. Prata med mig, jag gör dig glad sa du. Du hade mått bättre efter vår middag igår. Du frågade om jag tyckte du var självisk. Jag vill inget hellre än att vara den som gör dig glad så även om du är självisk spelar det ingen roll för mig. Huvudsaken är att det är mig du vill ringa.