33

En förmiddag skrev jag ett mail till dig. Jag skrev att jag inte förstod varför du inte hörde av dig. Att jag inte förstod vad jag gjort fel. Att jag saknade dina mail och att jag kände mig som en idiot. Att om du tyckte om mig skulle du vilja höra av dig. Jag skrev att jag var ledsen.

Du svarade att jag inte förstod dig. Att du inte fungerade som jag var van vid. Att bara för att du inte betedde som andra betydde det inte att du inte tyckte om mig. Du var annorlunda och du visste att det gjorde människor besvikna. Därför höll du dig mest för dig själv. Att vara nära andra var svårt för dig.

Jag skrev att jag behövde distans till dig. Att jag behövde komma upp till ytan och kunna andas utan dig igen.

Sen grät jag. Jag grät så det gjorde ont. Allt i mig vändes ut och in. Det kändes som jag hade kramp. Kramp i hjärtat. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag förstod inte var all gråt kom från. Varför jag var så ledsen.