50

Senare den kvällen hade jag suttit och druckit vin med två vänner. Vi hade skrattandes gått till en bar alldeles bredvid. Andra vänner anslöt. Vi stod alla och skålade och pratade. Speciellt en stod väldigt nära. Jag visste vem han var, det här var tredje gången vi sågs på det här viset. På fest, i sällskap av vänner. Jag lät honom vara nära, tyckte det var härligt med uppmärksamheten. Han sa att jag var en person han skulle kunna tycka mycket om. Jag blev glad. Jag hade knappt lagt märke till honom innan. Men han var fin, han hade vackra ögon. Han lyssnade på vad jag sa och log mot mig. Stod nära och lät handen nudda vid min höft. Jag flyttade inte på mig utan log mot honom. Det kändes bra. Det var lätt och enkelt.
I ögonvrån såg jag dig. Du gick mot mig. Ställde dig mellan mig och honom, precis som det var din rätt. Som om den enda som kunde stå nära mig var du. Vi stod alla tre väldigt nära under en lång sekund. Sen flyttade han på sig. Du sa att du ville prata med mig. Jag ursäktade mig och vi gick. Så lätt var det att rasera det fria, glada, lätta som jag trodde jag levde nu. Alla gånger jag stått och tittat efter dig, längtat efter att du skulle komma. Det var som du visste att du var på väg bort från mig och i sista stund bestämde dig för att du ville stanna. Det behövdes inte mycket.