57

Vi åkte hem till dig, låg på din säng och pratade. Du sa att allt kändes så svårt att du inte visste hur du skulle göra. Jag sa att du gjorde saker svårt. Att vi bara skulle umgås och vara glada och ha roligt tillsammans. Att jag inte ville ha något seriöst utan att jag bara vill ha nån som jag kunde få andas hos ibland. Jag ville gärna att den personen skulle vara du. Men gick inte det så skulle det säkert dyka upp andra. Jag vet inte om det var sant det jag sa eller inte. Jag visste inte riktigt vad jag kände på riktigt och vad jag fick mig själv att känna längre.
Vi pratade om att vara nära. Du drog mig till dig. Din hud var alldeles varm och spåret efter mitt finger över ditt bröst blev alldels knottrigt. Jag hörde på din andning att du tyckte om att ha mig där. Jag darrade i hela kroppen. Det var helt underbart och samtidigt så otroligt smärtsamt. Vi låg nära och vi andades på varandras hud. Mina fingrar drog över dina läppar precis som jag alltid velat göra. Din andedräkt var varm när du vände dig mot mig och försiktigt bet mig i läppen. Vi låg så länge. Våra kroppar lekte och retade varandra. Din mun mot mina läppar. Jag förstod plötsligt vad jag aldrig haft tidigare. Den här attraktionen var så stark att vi knappt behövde röra vid varandra för att vi skulle dras med och glömma allt runtomkring.
Jag somnade med din kropp nära min. Du höll mig hårt och jag kände dina andetag i nacken. Jag önskade att jag kunde vara under ditt skin, så nära ville jag vara. Den natten sov jag djupt och drömlöst. Jag vaknade och du låg kvar. Det var enkel lycka. Jag gillade enkelt.