måndag 22 mars 2010

64

Och så ringde du tillslut. Berättade om din vän. Tjejen som du hör av dig till och som inte alltid svarar. Tjejen som också har ont i hjärtat för att hon vill vara nära dig men inte kan för att du inte kan. Hon nöjer sig inte, hon har en annan nu som inte är så bra för henne. Och det gör ont i dig. Du säger att du aldrig känner någonting, ändå har du ont nu. Du berättade att du varit hemma hos henne och tröstat sent. Att du var trött. Du är ALLTID trött ville jag skrika. Vad är det för fel på dig? Fixa din värdelösa attityd, jag orkar inte. Det ville jag skrika, men det gjorde jag inte. Jag hade alla murar på plats. Allt du sa om henne gick genom mitt vänfilter. Jag var din vän, du mådde dåligt och ville prata. Jag hade haft ett samtal dagen innan med en väldigt vacker och klok man, han hade berättat om egon, om hur vi lurar oss att vi är förälskade eller behöver någon när det egentligen bara handlar om att man vill bli vald och inte vill bli bortvald. Blir man bortvald vill man bli vald igen. Kan man ställa sig över det där kommer hjärtat att må så mycket bättre. Så det är vad jag gör just nu. Ställer mig över.

Du frågade om jag hann äta middag med dig. Du brukar aldrig vilja ses i veckorna och inte så gärna utanför din lägenhet så jag var inte alls beredd. Jag sa ja innan tanken på att jag egentligen inte borde ens hade formats. Vi gick till en liten och inte alls mysig thai. Du verkade glad. Visade grejer du gjort på din dator. Jag hade inte sovit mycket och såg antagligen väldigt trött ut. Tänkte hela tiden att jag önskade jag hunnit hem och fixa till mig så att jag hade varit fin för dig. Jag ville ändå att du skulle tycka att jag var vacker. Jag hade en tid att passa så jag körde hem dig. Det hade varit roligt. Att göra saker tillsammans. Äta, åka bil, skratta. Jag ville ju ha det där med dig. Men jag ville så gärna ha mun mot hud och fuktig andedräkt mot fingrar och höfter som trycker mot varandra också. Och hur ska jag kunna ta bort det? Så fort jag tänker på dig och på din hud så viker sig mina ben och du vill att jag ska vara din vän. Det är svårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar