39

En förmiddag ringde jag dig. Jag vet inte varför, jag antar att jag var trött på att sakna din röst. Du svarade inte. Jag ångrade mig direkt när jag hade lagt på. Önskade innerligt att det skulle gå att ta bort mitt nummer från din display. Du ringde upp efter några minuter. Jag sa att jag saknade att prata med dig. Att jag bara behövt landa lite. Du sa att du hörde att jag hade fått distans i min röst. Du hörde alltid exakt hur jag mådde eller vad jag ville på min röst. Du var expert på nyanser. Vi pratade lite om neutrala och lätta saker. När vi lagt på började jag gråta. Jag hade inte alls fått distans till dig. Nu visste jag att jag skulle börja vänta på dig igen. På dina mail, sms och samtal. Men det var OK. Nu visste jag vad jag fick. Jag fick nöja mig eller låta bli. Jag valde att nöja mig.