38

Trots det var jag helt ointresserad av att träffa andra. Jag följde med vänner på olika fester och på krogen, men kom på mig själv med att stå och titta efter dig trots att jag visste att du inte var där. Jag började roa mig med att jämföra alla med dig. Ingen hade en chans. Jag tänkte på ditt hår som lockade sig i nacken på ett sätt som gjorde att jag fick använda all självkontroll jag hade för att inte dra fingrarna genom det. På din blick som fick mig att tappa andan. På dina födelsemärken som gick att skymta om du hade lite uppknäppt skjorta eller linne. Hur jag ville dra fingret över dina läppar för att få känna din varma andedräkt. Det här drev mig till vansinne. Jag längtade efter dig. Jag började gå och lägga mig tidigt bara för att kunna tänka på dig längre stunder innan jag somnade. Det här var ju inte bra, det insåg jag. Men eftersom det var det enda av dig jag hade kvar blev det allt viktigare.