27

Jag började mail och smsa dig lite för ofta. Jag skrev och berättade om hur bra och fin du var. När dina svar var reserverade bad jag om ursäkt. Jag sa förlåt hela tiden. För att jag trängde mig på, för att jag inte lät dig vara, för att jag inte kunde låta bli att höra av mig på flera dagar bara för att du skulle få känna hur det var att sakna. Jag skrev att jag var rädd att förlora dig innan jag ens fått vara med dig. Du skrev att du inte skulle gå någonstans. Att du fanns kvar när jag kom hem. Återigen förstod jag ingenting.