29

Jag åkte hem till dig med mat, vi skulle äta och kanske titta på en film. Vi pratade och jag berättade att du var den jag trodde var meningen. Att jag inte hade någon annan förklaring, jag var själv förvånad över att jag fallit så handlöst för dig. Jag såg att du tyckte det var jobbigt. Du sa att du var ledsen. Att du önskade att jag skulle förstå. Det sved i halsen, jag ville gråta, men jag skulle aldrig göra det inför dig. Jag vände bort blicken och tänkte på glada saker. Vi satt bredvid varandra i din säng och tittade på film. Jag rörde mig för mycket, du kommenterade det. Jag ville bara komma nära utan att det märktes. Innan jag gick berättade jag det för dig. Att jag tyckte om att vara nära. Du sa att jag borde sagt det. Vi kunde vara nära. Återigen förstod jag ingenting