17

Du hade varit borta länge. Jag visste inte om du kommit tillbaka från din resa eller inte. Jag tänkte mer och mer sällan på dig. Mitt liv fortsatte som tidigare. Skillnaden var att jag levde på ett annat sätt. Du var inte med, men det gjorde inte så mycket. Du var en suddig person i utkanten, en orsak men inte en anledning. En dag fick jag ett mail från dig. Du frågade om jag ville hjälpa till med ett jobb. Jag var inte rätt person att fråga, det visste både du och jag. Jag trodde att det berodde på att du ville få det billigt som du kontaktat mig. Det stack till av irritation. Jag var besviken hur det slutat sist vi hördes, jag blev besviken över varför du hörde av dig nu. Trots det skrev jag att jag kunde hjälpa till och att vi kunde ses och prata igenom det om det blev aktuellt. I ditt svar avslutade du med en fråga hur jag mådde och hur jag hade det.