lördag 27 mars 2010

72

Just nu när jag är så långt från dig vet jag inte hur det är med allt jag känner. Är det dig jag saknar? Jag tänker ju inte på dig särskilt mycket. Eller är du ett sätt för mig att få känna allt hela tiden utan att behöva göra något åt det? Efter många år då jag har gått på en rak linje med bomull runt hjärtat är det smärtsamt skönt att känna minsta lilla hugg. Du har varit alla mina hugg under ganska många månader. Men allt är värt det. Att gråta över hur ont du gör.

1 kommentar:

  1. jag förstår din känsla, faktiskt
    jag kan inte förklara det men det är något med texten

    (malinjohaansson.blogg.se)

    SvaraRadera