onsdag 31 mars 2010

77

Jag ringde dig. Sa att jag längtat efter dig. Du sa att det känns som så längesen. Vi pratade länge. Vi skrattade. Du sa att du tycker det ska bli roligt att hjälpa mig att flytta. Jag sa att jag vill göra det själv eller ta hjälp av någon annan. Jag vet inte varför. Men jag är rädd för att träffa dig. Våra samtal har varit så bra. Du har sagt till mig att du verkligen anstränger dig för att göra saker som du vet gör mig glad. Samtal, spontan middag, planer om roliga saker framöver. Allt gör mig glad. Om jag träffar dig och vill krama dig och lukta på din tröja där den sitter närmast din hals och dra fingrarna genom ditt hår och du stöter bort mig eller inte vill tillbaka eller inte ens ser att jag försöker kommer jag att bli så ledsen. Jag måste vänta med att träffa dig lite till. Jag måste få bli lite starkare igen. Så att jag kan ha på mig alla murar och låta allt rinna bort. Låta min mun prata och mina ögon skratta fast allt inuti bara ligger i bitar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar