söndag 18 april 2010

90

Jag har tänkt på dig hela helgen. Jag har väntat på att du ska höra av dig. Nu är jag besviken igen. Men det är mitt fel, jag låter dig komma in fast jag vet att det blir så här. Jag vill så gärna att du ska ringa mig när du vaknar och är svag och darrig och vill bara somna och aldrig gå upp igen efter att du varit ute och druckit alldeles för mycket vodka. Det är det du helst dricker. Ren vodka. Jag vet att du blir så bakfull att det håller i sig ända till tisdag. Du är alltid trött och lite grinig de första dagarna varje vecka. Men det är då du borde vara med mig. Prata om ingenting och äta på thaien som vi båda gillar. För att ha glada och lätta saker som tar bort all ångest. Jag kan ta den åt dig, ångesten alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar