93

Himlen är grå och allt ligger som en blöt filt runt mina axlar. Jag bara gråter. Det finns liksom ingen tröst idag. Det gör så ont. Allt gör ont. Jag känner mig så ensam, jag är livrädd för att förlora dem jag älskar men vissa är redan borta. Jag vet inte vem jag är och vad som är min mening. Jag gråter för alla som är mer ensamma än jag, för alla djur som inte har det bra och som aldrig kan säga ifrån. Jag gråter för vacker kärlek som dör och lämnar efter sig tomhet och saknad. Jag önskar att jag kunde ringa dig och be dig komma över. Kanske kunde vi dricka te och du kunde hålla min hand och säga att det är ok att vara ledsen. Det känns bättre sen. Men just nu känns det inte alls bra. Jag kan nästan inte andas för all gråt och jag vet inte varifrån den kommer och vad som kan få den att försvinna.