92

Livet är så skört och kort. I lördags gick min granne utanför mitt fönster och vinkade upp till mig. I måndags kom hon inte upp ur sängen och inatt gick hon bort. Hennes man låg bredvid henne hela natten fast han visste att hon var borta. Han ville finnas vid hennes sida ända till slutet och lite till. Det kanske är det som gör att det blir värt allt. Att veta att man inte ens är ensam när man inte finns mer?